PainSucks

F*n jag har förlorat nåt som jag ville ha, En riktig bra vän det var allt. Och nu finns det inte nån kontakt emellan oss längre. Det finns inget som jag vill ha mer än någon som kan förstå mig, och som jag kan förstå hur du är!!! Det är allt jag begär. Jag är inte ute efter nåt mera, om det blir det är det la bara ett + i kanten?? Usch jag gillar inte när sånt här när det händer... =/

jag har kommit in i andra tankar nu som jag egentligen inte ska känna, men så fort jag blir lite deppig kan jag lätt falla tebaka in i mitt gamla mönster... Tröst skära!!!! Och det är inte för att jag vill att nån ska tycka synd om mig, nej jag är beroende av det, det känns skönt att göra det. fint oxå på nåt vis. det är sjukt jag vet, men vad ska jag göra. jag skriver juh om det för att inte göra det... det har vatt så mkt nu på sistone att jag kan kräkas.. jag letar med min blick nåt vasst, jag får inte hitta nåt... jag vill inte egentligen men ag har blivit beroende och jag kommer noig aldrig komma att bli av med det. jag har perioder att det kommer men det var längesen sen jag gjorde det sist nu. vill inte att det ska hända men jag kan se det framför mig att jag kommer att göra det.. hoppas jag inte kommer att göra det... men jag vet inte.. just nu äcklas jag av mig sj... då vill jag ba förstöra mig sj... det kliar skönt på armen, den längtar efter nåt vasst... och jag gör det nu. vilken befrielse,,,... det blöder inte krafting ännu...

Jag är som en ängel, med blodspår. Jag gråter tårar av blod, när jag drar mina fingrar vid min hals så är den full av blod. Allt jag rör vid lämnar blodspår. Ibland små pölar ibland stora. Hur jag får fram dem vet jag inte? Men kan det va all sorg jag har? Det förvandlas om till blod, för blod är tjockare än vatten.. Som hade kommit ifrån mina ögon om jag kunnat. Men blod kommer djup klarröd färg. De glimmar nerför mina kinder. Jag vill inte ha blod, det räcker med inuti. Men tänk om jag vi varje gång fäller en tår eller rör något så försvinner den delen av mängd ifrån min kropp. Kommer jag då att skrumpna ihop och torkas ut? Jag vet inte? Ingen som vet? Jag vill så gärna få ett svar från någon, men antar att det kanske inte är nån som vet utan det är jag den enda som har det som jag. Som lever??

Dödsängeln står bredvid mig, mörk som natten och kall som is. Den står och tittar på mig med sina djupa svarta ögon. Den kallar på mig. Slutet är snart nära, snart ska jag få åka bort, bort från mitt liv och det finns ingen återvändo. Jag känner det på mig att jag kommer snart att stå jämte ängeln och titta bort från det liv jag nu har, ett dolt klipp som kommer att gömmas och slängas bort för att aldrig mer kunnas ta fram!! Jag ser fram emot det lika mycket som jag blir rädd av det. För vem ska jag då vara med? Dödsängeln? Ängeln nickar mot mig och jag vet att jag slipper vara ensam men jag kommer inte att få det lätt dit jag ska snart. Jag ska bli en dödsängel jag själv, förhoppningsvis få andra flickor och pojkar att inte gå över till den mörka sidan och ta sitt liv, som jag snart kommer att göra. Jag vet att det inte finns återvändo för mig, jag har gjort mitt val och du, det enda jag ville ha var att slippa bli störd av annat folk som inte accepterade mig för den jag är och var... en iskall vind ilar igenom mitt korta hår. Svart som natten är det och det är hårt som is. Jag är snart inte längre kvar här och det ska bli skönt, jag känner det på mig. Jag känner det på mig...