Hur kunde det bli så här?
Hur kunde det bli så här?
Det fanns en tid då vi kunde bli kära.
Men den tiden rann ut och nu är du inte kvar.
Vi skildes som kompisar, men jag ville att vi skulle bli något annat.
Det fanns inga känslor sa du, ne kanske inte hos dig, men jag hade.
Men vad begär du?
Jag fick en chock, det gick för snabbt på en gång.
Om du bara ville ge det en chans.
Mig en andra chans?
Men du ger mig ingen mer chans.
Du tycker det är för stort avstånd mellan oss, att vi är för olika.
Du ville inte göra mig ledsen när du åkte.
Men grattis, det har du redan gjort.
Jag gillar juh dig!
Men du verkar inte förstå det.
Så då blir det inget då, för du har gett upp.
Hoppas du är nöjd med vad du har gjort.
Du har krossat mig.
Skriven av: Cecilia 2 December 2007
Nr 18
Igår tänkte jag bara nu får det va nog, jag sitter o stirrar tomt i blicken och undrar om det är värt det?!
Jag tänker bara på det onda det som kan hända, det som har hänt, och det som kommer hända igen..
Jag ser en *** snitta upp ett hål, ett snitt, det kommer blod ur och sakta rinner ner för händerna..
Sedan är det en massa snitt över händerna o det forsar ut blod..
Blodet droppar ner i sängen..
Jag måste torka upp det, måste torka av ***, måste hinna innan nån ser mig..
När jag skriver detta nu vänder jag mig om hela tiden för att kunna veta och att kunna se om det är någon som står bakom mig och ser vad jag skriver, som vet...
Så tänker jag är det värt att göra det igen?
Så sluter jag ögonen o tänker på det som har hänt och ser att det kommer hända igen...
(valde att dölja vissa ord)
