Min sjukdomshistoria (Uretrit)

Hej :)

Min första uvi kom sommaren 2009, och har haft ca 2-3 uvi per år tills sensommaren 2011.

Det är en sak att gå på antibiotika mot uvi, men att sen komma dit och tro att det är en uvi, och bli hemskickad utan någon hjälp. Nä tack!
November år 2011 började mitt helvete, jag hade så ont så jag visste inte hur eller vad jag skulle ta mig till, fick några antibiotika kurer, men de hjälpte såklart inte.. Valde då att träffa min läkare och bestämma att jag ville utredas. Han skickade odling och svaren kom 2 veckor senare att det inte fanns något.. Blank sticka i urin osv. Ni vet juh.
Då fick jag smärstillande iallafall. Så så fort jag börjar få riktig smärta så tar jag 1-3 tabletter dagligen tills jag får mindre ont.
De jag går på heter Ibumentin 600mg. De hjälper någorlunda.


Jag valde att ringa till en privat Gyn och jag fick tid 1 månad senare. Då hade jag haft ont i 1 hel månad =/ Trodde jag skulle dö då.. Så i Januari månad fick jag genomgå min första gynundersökning, och det var ingen trevlig upplevelse, dels för att min gyn är hårdhänt och hon förklarade heller inte vad hon gjorde. De tog prov på urinen och det var blankt. Hade dock hög sänka. Men såg annars bra ut allt annat. Fick tipset att ta ut min dåvarande P-stav och börja med p-piller som innehåller extra östrogen. Plus köra med vagiatorer och köra på Hiprex. (Har i efterhand fått reda att Hiprex kan ge dig cancersjukdommar osv, och att det sura inte är bra för dig som har en inflammation..)
Min gyn sa att jag skulle ringa igen om ja fick problem.
Knappt 1 månad (februari) senare (trodde jag hade blivit frisk) fick jag problem igen. Åkte in och gjorde om alla kontroller, men det såg bra ut. Fick då en remiss skickad till urologen (då jag själv suttit och kollat hur man kan få hjälp, genom en cystoskopi).


I slutet av Februari fick jag en tid till urologen och genomgick min cystoskopi. Det gjorde oxå rätt ont.. Man såg att jag hade haft uvi's innan och jag var öm inne i slidan på en punkt. Han misstänkte att jag fått en uretrit, (inflammation) och detta skulle behandlas med kortison in i urinröret 6-8 ggr på 6 veckor.
Återvände till min gyn och hon ville inte göra den behandlingen utan jag fick utskriven en kräm istället. Den heter Pevisone. Jag har läst om krämen och den är mot urinvägsinfektioner och mot svamp? Men det har juh inte jag?? Ska dock prova att gå på den i 10 dagar.
Hjälper det inte, då kommer jag kontakta urologen och tvinga att de ska ge mig kortison. Eller hur ska jag göra? Kan tilläggas att jag har flyttat oxå =/


Fick genomgå en till gynundersökning, men allt såg bra ut, ska få svar på fredag, ang om mina hormoner. P-staven är det ingen skillnad ifrån, och som sagt Hiprex, ja den får jag ont av. Dock tar jag den på kvällen och då märker jag knappt av den. P-piller'na Yaz har jag inte tagit för jag är rädd att jag går upp i vikt då (försöker för tillfället gå ner) Samt att jag har hört att de som har ett övre BMI inte ska ta de Yaz, då ökad risk för blodpropp finns=/


I nuläget vet jag inte hur jag ska gå tillväga. För det känns som att jag enda sen jag kom på att jag har ont i mitt urinrör så ligger allt ansvar på mig.. Jag har juh som sagt flyttat, och ska få en ny läkare (förhoppningsvis). Min gyn behåller jag tillsvidare.
Har ni några tips? För mina börjar ta slut.. =(
Är rädd att jag blir piller beroende oxå, men samtidigt kan jag ju inte ha ont hela tiden =/ (Fick tips av min gyn att INTE ta smärtstillande, detta har jag igonerat) För jag tror inte hon vet så mycket om detta ämne.

Detta är min historia och som sagt vill gärna ha tips om andra läkemedel/behandlingar/råd osv. =)



Glömde beskriva hur min smärta är:

Jag har en brännande, stickande, känsla i mitt urinrör. Jobbigt när min blåsa är full, men jag vägrar att tömma min blåsa flera ggr. Triggar bara upp smärtan än mer om jag "försöker" kissa mera.


Hm.. Min smärta har förrändrats sen sist jag var hos Gyn/Urolog. För jag vet sist så var det mer likt en urinvägsinfektion. Detta jag har nu är väldigt skumt. Jag får tex ont innan jag kissar, och ibland kan smärtan komma rejält efteråt, dvs när jag lämnat toaletten och sitter här vid datan.


Jag har även märkt att jag mår bättre av att röra på mig, dvs inte sitta still..
Men hur kul är det att gå ut när man har så ont, så man inte vet vad man ska göra.
Stoppa i sig en massa ipren/ibumentin, går juh inte =/ I och med att jag redan har fått högt blodtryck..
Plus att min Gyn vill INTE att jag ska ta smärtstillande.. Hur kan man ens säga så till en patient som har ONT? Att man får dåligt samvete när man tar tabletter eller... =/
Plus att jag går på den där krämen oxå, som jag inte känt nån som helst skillnad på..


Känns många ggr som att jag ger upp för lätt, att denna sjukdomen är för outforskad och att hjälp inte finns att få.
Läste i en annan tråd att det var nån som haft den i 25 år? Och att man ska acceptera sin sjukdom, jag är väl inte riktigt där ännu.
Vill ju som så många andra vill bli frisk från detta helvete rent ut sagt. Men sen har jag egentligen bara haft detta i 3 år, så jag ska väl inte klaga.. Men ändå. Sätter stora hinder för en, när man bara vill ut och jobba, men är behov av en toalett? Är bara 24 år..



Jag kommer skriva här dag för dag, och skriva ut min smärta.. (Kanske annat skit som oxå kommer, vi får se)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0